Värkstimulerande dropp- inte för alla

”Jag fick värkstimulerande dropp när jag födde mitt första barn. Det var som att sitta upp på en vild häst. Jag blev helt förvirrad. Aldrig mer.”

Helen, mamma till två barn

Förlossningen startar. Värkarna kommer snabbare och snabbare, med ökad intensitet. Det kan fortsätta i timmar- och då, plötsligt, kan förlossningen stanna av. Värkarna är intensiva och smärtsamma, men livmodern öppnar sig inte. En situation som ca 20% av alla födande kvinnor ställs inför och hela 40% av alla förstagångsföderskor.

Barnmorskan och förlossningsläkaren följer förlossningen med hjälp av flera olika tekniska hjälpmedel. I partogrammet  ser man hur livmodern öppnar sig och barnets läge.

Kvinnor föder barn på många olika sätt. Vissa kvinnor och barn behöver längre tid än andra, utan att något egentligen är ”fel” eller innebär problem. Men en för lång förlossning kan skapa oro.

En utdragen förlossning sätter högt tryck på såväl mamman som barnet. Sjukvårdens resurser kan pressas också hårt, om många förlossningar sker samtidigt. Det finns många anledningar till att man vill få igång en förlossning som stannat av.

Den standardiserade behandlingen vid värksvaghet är idag att ge ett värkstimulerande dropp. Kvinnan får droppet intravenöst, oftast genom en nål i handen eller armen. Droppet har samma effekt på livmodern som kvinnans eget oxytocin och kommer i bästa fall att stimulera värkarna och göra dem mer kraftfulla och frekventa. Det pågår en debatt om i vilken utsträckning kvinnor med värksvaghet bör behandlas med värkstimulering på syntetisk väg.

För vissa kvinnor fungerar behandlingen jättebra. Förlossningen får ny fart och mamman och barnet skonas från en alltför lång och smärtsam förlossning.

För andra kvinnor kan överstimulering bli ett faktum, vilket kan resultera i en ökad risk för syrebrist hos barnet. Det finns också kvinnor där behandlingen inte alls får rätt effekt. Livmodern är redan så utmattad och kan helt enkelt inte komma igång igen. Eller så startar den, men stannar snabbt av igen och värkarna förblir oregelbundna och helt osynkroniserade.

Det är som att tvinga någon som just har avslutat ett ansträngande maratonlopp, att springa hela loppet en gång till. Det fungerar inte. I det läget behöver livmodern vila, för att senare ta nya tag. I bland leder en sådan situation till akut kejsarsnitt och bidrar ofta till en väldigt dålig förlossningsupplevelse.

Eftersom kvinnor reagerar så olika på oxytocin, är det viktigt för barnmorskor och förlossningsläkare att förstå när och hur man ska ge läkemedlet, för att önskad effekt skall uppnås.

Det bästa sättet att få veta hur varje kvinna skall behandlas, är att mäta nivån av mjölksyra (laktat) i fostervattnet. En hög nivå av laktat tyder på en trött livmoder, en lägre nivå indikerar att livmodern kan stimuleras med behandling och arbeta vidare. Därmed kan varje kvinnas förlossning skräddarsys. AFL®-metoden är den första metoden i världen som gör detta möjligt.

Med hjälp av AFL®-metoden kan antalet onödiga kejsarsnitt reduceras. Risken för syrebrist hos barnet minskar tillsammans med bristningar och blödningar hos mamman. En tryggare förlossning helt enkelt.